Skärmtid

Nu ska vi prata om det här med skärmtid och överstimulerade barn. Att prata om barn/bebisar och skärmar är otrooooligt känsligt och ofta bannar man de föräldrar som låter sina barn se på tv eller telefonen. ”Man ska ju leeeeeeka med sitt barn” eller ”Barnen behöver närvarande föräldrar” heter det. Dvs. Man tycker att föräldrar som låter sina barn se på skärmar är sämre och ej närvarande.

Datakids får skit för det mesta. Först för att de sitter inne och aldrig går ut och får frisk luft. Så kom pokemon go och alla gick ut och gick flera mil och var ute mycket mer än icke-datakids. Då kom man på att pokemon go är trafikfarligt (som att inte telefoner i stort är det) och så fick datakidsen skit för det med. Man verkar ha någon slags idyllisk bild av ungar som springer barfota i flätor, blårutiga klänningar, gubbkeps och hängslen på en äng och skrattar och tjoar. Om hur mamman med huckle ropar från den röda stugan med vita knutar att nu finns det nybakta kanelbullar och saft om alla barnen kommer in. Som någon slags Bullerby-bok. Som att det livet skulle vara bättre än när telefonerna kom.

Nu har kanadensiska psykologen Mari S Swingle kommit med en bok som talar om ”hur mobiler, datorer, spelande och sociala medier förändrar våra hjärnor, vårt beteende och vår arts utveckling” och den svenska journalisten Katarina Bjärvall har skrivit en debattartikel som i princip bekräftar detta. Dessa kvinnor menar att hyperaktivitet, koncentrationsstörningar, bristande impulskontroll, ångest, social fobi, sömnlöshet eller sexuella störningar för barn och vuxna ofta beror på spelberoende.

Å ena sidan skriver Swingle om spelberoende och att för mycket skärmar skapar problem, å andra sidan säger de:  ”Ingen skärmtid för barn under fyra eller helst sex år. Max en timme, plus arbets- och studietid, för äldre barn, ungdomar och vuxna. Den som är spelberoende måste sluta spela helt.” Hon menar alltså att barn under 6 år inte ska se på skärm alls. Well! För det första så har vi ett samhälle som bygger på skärmar. De allra flesta har jobb där man behöver en skärm. För det andra så gör barn det som vuxna gör. Jag ser inget konstigt i att barn ser på skärmar när vi vuxna gör det. Barnen kommer förmodligen vara omringade av skärmar när de blir vuxna i och med teknikens framfart. Dessutom är skärmarna en utmärkt sak för att själv få lite andrum.

Vad är lösningen på detta problem då? Och vad ska man göra med all den här tiden som blir över när man inte ser på skärmar? Jo det är LEK! Man ska LEKA. Barnen ska leka och pyssla och sporta och lyssna på musik och måla osv osv osv. Såklart på det traditionella gammaldagsa icke-teknikiga sättet. Man kan ju måla, leka och pyssla vid en skärm också, men det tycker inte teknikfientliga människor över 50 är okej. Det ska ju vara som när de själva var små (att TV:n var altaret i hemmen då är det ingen som minns eller vill kännas vid).

Sedan försöker man då hitta på saker med sina barn/bebisar för att få tiden att gå. Men då är det också jättedåligt och kan överstimulera dem. Barnen blir stressade sägs det. Närhet, lugn och ro är nödvändigt för spädbarnet – och föräldrarna” Enligt denna svenska psykolog blir våra bebisar överstimulerade av alla aktiviteter och intryck. Och nej, vi bär inte Marius framåt i bärsele eller har honom framåtvänd i vagnen, men aktiviteter är ett måste för annars skulle jag gå under. Men den här psykologen säger:

• Att låta barnet få många lugna och stimulifattiga perioder som balanserar de intryckstäta.

• Att ha tid för det viktiga samspelet som måste ske mellan föräldrar och barn.

Man kan ju fråga sig vad som föder vad. Min son är bara 7 månader, men han är väldigt aktiv. Han sover i dagsläget 7 timmar på natten (med uppvak varje/varannan timme) samt 2 timmar (självklart inte i sträck) på dagen. I vaket tillstånd vill han bli buren heeeela tiden, blir han inte buren ska man sitta bredvid honom och titta på honom eller leka med en leksak. ”åååååh vad gulligt. ta vara på tiden. snart är han stor” säger människor som inte har småbarn. Ja, visst. Då kanske ni kan komma hem till mig och tvätta, städa, laga mat, diska, gå ut med hunden, åka och handla, bygga fårhagar och mata djuren kanske? När ni ändå är här kanske ni kan läsa min epost och svara på mejl om det behövs.

På torsdag ska jag åka tåg till Stockholm själv med Marius. Och jag vet inte vad ni tycker om aktiva, missnöjda 7-månaders bebisar som medpassagerare? Där tror jag nog att skärmen kan vara en räddning för er.

Jag tror inte att min son kommer bli skärmberoende när han blir större eller att han blir hyperaktiv eller får någon koncentrationssvårighetsdiagnos, men jag ser ju hellre att han i tonåren sitter hemma och spelar datorspel än är ute och dricker alkohol. Så är det bara!

 

20160609_091320 (1)

Marius ser på Youtube

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Marius simmar

DSC_6885

Don’t worry. Han äger en kulram också

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s