Att ha en miniversion av sig själv 

Långt innan jag blev gravid har jag alltid fantiserat om att ha ett barn som ser ut som sig själv – en miniversion av sig själv. Jag var alltid väldigt lik min mamma när jag var liten och jag föreställde mig hur jag skulle ha en dotter som var väldigt lik mig. Nu fick jag ju en son istället och då blir det väl en miniversion av Rasmus istället. Jag skulle alltså få ett barn utan hår (för set hade inte Rasmus) haha. Rasmus syster som har två barn sa till mig att barnen liksom blir sig själva men det är så himla svårt att förstå när man inte har barn själv.

När Marius föddes så var det första Rasmus sa till mig ”titta Linn, han har hår”. De kommande veckorna ville alla människor i närheten hitta likheter med oss båda och vi försökte hitta några. Ibland hittade man något, men en vecka senare hade det försvunnit igen. Och en gång när jag bläddrade igenom mitt Facebookflöde så hittade jag en bild på Marius. WHAAAAT?! Tänkte jag. När är detta? Men så var det ett helt annat barn som såg exakt ut som Marius, precis som alla andra bebisar. Haha. Men ändå försöker vi hitta likheter. 

Nu är Marius snart ett år och jag har sedan länge förstått att han är sin egen liten person, inte en miniversion av mig eller Rasmus (även om många gärna vill tycka att han är lik sin pappa). Jag kan inte se några utseendemässiga likheter med någon av oss när vi var små. Han är ju Marius, sig själv. Och det räcker ju gott och väl. 

Min mamma, jag, Rasmus och Marius

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s