Mitt sjalbarn

Jag har tidigare skrivit om min son Marius och vårt bärande. Vi har burit honom i sjal och sele sedan han var nyfödd och bär fortfarande varje dag vilket många tycker är lite konstigt. Men hur kan man INTE vilja gosa såhär med det bästa man har? 😍

3 månader gammal 💕

3 år 


Idag har jag och Rasmus varit gifta i 3 år. 

Vi gifta oss i Lugnås kyrka och det var så himla fint. Vi försökte ha ett sånt hållbart bröllop som möjligt med lokalproducerad mat och återbruk. Min brudklänning var min gamla balklänning från gymnasiet som jag då köpte begagnad (30 år gammal) för 500 kronor. Inför bröllopet gick jag med den till en sömmerska som sydde om ryggen, tog bort underkjolen och sydde en tyllkjol. Allt blev så himla bra och det kändes så himla fint att kunna ha klänningen igen. 
Detta var alltså tre år sedan och många fler år ska det bli ❤


1 år

För exakt 1 år sedan, 4 januari 2016 kl. 08.42 föddes min finaste son Marius. 

4128 gram och 51 cm ren kärlek. En blå arm var allt jag såg när de tog ut honom innan han försvann med barnmorskan och Rasmus till ett rum intill. Några minuter senare fick jag upp den finaste bebisen någonsin på mitt bröst.  

Och sedan dess har han verkligen förgyllt våra liv med glädje och nu är han 1 år, ingen bebis längre utan en helt egen individ.

I ett helt år har jag varit mamma och jag är så glad att jag fick bli just Din mamma Marius. Jag ser fram emot många roliga år med dig framöver ❤

Grattis på födelsedagen!! 

Att ha en miniversion av sig själv 

Långt innan jag blev gravid har jag alltid fantiserat om att ha ett barn som ser ut som sig själv – en miniversion av sig själv. Jag var alltid väldigt lik min mamma när jag var liten och jag föreställde mig hur jag skulle ha en dotter som var väldigt lik mig. Nu fick jag ju en son istället och då blir det väl en miniversion av Rasmus istället. Jag skulle alltså få ett barn utan hår (för set hade inte Rasmus) haha. Rasmus syster som har två barn sa till mig att barnen liksom blir sig själva men det är så himla svårt att förstå när man inte har barn själv.

När Marius föddes så var det första Rasmus sa till mig ”titta Linn, han har hår”. De kommande veckorna ville alla människor i närheten hitta likheter med oss båda och vi försökte hitta några. Ibland hittade man något, men en vecka senare hade det försvunnit igen. Och en gång när jag bläddrade igenom mitt Facebookflöde så hittade jag en bild på Marius. WHAAAAT?! Tänkte jag. När är detta? Men så var det ett helt annat barn som såg exakt ut som Marius, precis som alla andra bebisar. Haha. Men ändå försöker vi hitta likheter. 

Nu är Marius snart ett år och jag har sedan länge förstått att han är sin egen liten person, inte en miniversion av mig eller Rasmus (även om många gärna vill tycka att han är lik sin pappa). Jag kan inte se några utseendemässiga likheter med någon av oss när vi var små. Han är ju Marius, sig själv. Och det räcker ju gott och väl. 

Min mamma, jag, Rasmus och Marius

Amning 

Det här med amning är ett omdiskuterat ämne och något man tror man  vet så mycket om men som man inte alls vet något om. 

Själv hade jag bestämt mig för att amma – det gör väl alla? Jag visste att det kunde vara lite krångligt i början men efter några dagar ska det väl inte vara några problem? Oj  vad fel jag hade. Eftersom Marius föddes med kejsarsnitt kunde jag inte sitta upp och amma i evigheter i början för att få igång allt. Max 10 minuter i taget funkade. Och dessutom somnade Marius hela tiden så det blev ju bara knas. 

Jag började pumpa och vi gav mjölk på kopp. Femte dagen bestämde jag mig att lägga ner amningen men hade som mål att pumpa bröstmjölk och ge honom i minst två månader. Allt gick jättebra, men sedan en gång när Marius var tre veckor gammal och låg och myste på mitt bröst så tog han helt plötsligt bröstet och började äta, från ingenstans. 

Sedan dess har vi ammat. Underbart. Vi ammade på schema, till allas stora förskräckelse. Marius åt var tredje timme på dagen och var fjärde timme på natten, en hel timme i taget. Ofta fick vi väcka honom för han bara sov och sov och sov. Och nej! Jag lät honom inte skrika en timme ifall han ville ha mat på ”fel” tid. 

När Marius var sex månader tänkte jag sluta amma och började trappa ner. För det gör man väl nu? Hade ingen aning om att många ammade längre än så. Som tur var började Marius vid 6 månader bli väldigt fäst vid amningen så jag tyckte det var elakt att neka honom. Idag är Marius snart 1 år och vi ammar fortfarande 2-3 gånger om dagen och har inga planer på att sluta. 

Jag hoppas att fler människor blir informerade om amning och inte blir lurade av alla myter. Amning är underbar när det fungerar ❤


Marius Marius Marius

Min son heter Marius. Det är ett namn som är väldigt vanligt i Norge och där har de till och med ett stickmönster som heter Marius. Det är jättepopulärt och eftersom Marius har släktingar i Norge är det väl självklart att han ska ha en Mariusgenser (genser=tröja) 

Marius fick sin tröja på julafton förra året (11 dagar innan han föddes). Då blev det ännu mer självklart att han skulle heta Marius (vi hade till 90 % redan bestämt oss). 

När vi hade namnkalas i somras var det Mariustema och både gästbok och servetter gick i samma tema. Dessutom fick han en Mariusfilt i ull.

Och som om det inte vore nog så fick han även en matchande mössa, vantar och halsduk i julklapp av samma släkting som stickade tröjan förra året. Det känns roligt att det finns ett mönster som är Marius eftersom han inte kommer ha så mycket namnprylar i Sverige (som jag själv aldrig hade). Och de norska släktingarna tycker att det är extra roligt att införskaffa Mariusgrejer 

Tröjan har använts flitigt hela hösten

Mariusgenser och Mariusfilt och Marius 

Filt i 100 % ull

Servetter

Gästbok

Tändsticksask

Mössa, vantar, halsduk

En sån här bil tänker jag mig att han ska ha sen 😁