Liten blir stor

För två veckor sedan började min fina Marius förskolan. Min lilla bebis som blivit så stor 😍 

Inskolningen har gått bra men vi har förlängt den lite den lite men målet är att han ska gå själv enligt schema den här veckan. Det är så roligt att se honom bland andra barn och vuxna och jag tror verkligen han så småningom kommer trivas jättebra. 

Jag har redan märkt en utveckling hos honom på bara två veckor. Han blivit gladare hemma ocj mer medveten och även börjat leka mer med sina leksaker här hemma. Han FÖRSTÅR oss och svarar ja och nej på saker. I helgen skrek han jättemycket och vi var så oroliga och fatta inte vad som var fel. Så frågade rasmus om han hade ont i tänderna och han svarade. Så fantastiskt att kunna göra sig förstådd. Jag tror utvecklingen verkligen kommer ta ett språng de kommande månaderna.  Så roligt att se denna lilla människan utvecklas och jag ser fram emot att se honom lära sig nya saker. 

Annonser

Helsingør 

Vi har varit några dagar i Helsingør på semester. Fantastisk stad. Skönt att komma hemifrån. 

Tyvärr fick resan ett lite tråkigt avslut då våra får rymde samma dag vi skulle åka hem så vi fick åka några timmar tidigare. Men nu är alla får på rätt plats 🙂

Mitt sjalbarn

Jag har tidigare skrivit om min son Marius och vårt bärande. Vi har burit honom i sjal och sele sedan han var nyfödd och bär fortfarande varje dag vilket många tycker är lite konstigt. Men hur kan man INTE vilja gosa såhär med det bästa man har? 😍

3 månader gammal 💕

3 år 


Idag har jag och Rasmus varit gifta i 3 år. 

Vi gifta oss i Lugnås kyrka och det var så himla fint. Vi försökte ha ett sånt hållbart bröllop som möjligt med lokalproducerad mat och återbruk. Min brudklänning var min gamla balklänning från gymnasiet som jag då köpte begagnad (30 år gammal) för 500 kronor. Inför bröllopet gick jag med den till en sömmerska som sydde om ryggen, tog bort underkjolen och sydde en tyllkjol. Allt blev så himla bra och det kändes så himla fint att kunna ha klänningen igen. 
Detta var alltså tre år sedan och många fler år ska det bli ❤


1 år

För exakt 1 år sedan, 4 januari 2016 kl. 08.42 föddes min finaste son Marius. 

4128 gram och 51 cm ren kärlek. En blå arm var allt jag såg när de tog ut honom innan han försvann med barnmorskan och Rasmus till ett rum intill. Några minuter senare fick jag upp den finaste bebisen någonsin på mitt bröst.  

Och sedan dess har han verkligen förgyllt våra liv med glädje och nu är han 1 år, ingen bebis längre utan en helt egen individ.

I ett helt år har jag varit mamma och jag är så glad att jag fick bli just Din mamma Marius. Jag ser fram emot många roliga år med dig framöver ❤

Grattis på födelsedagen!! 

Att ha en miniversion av sig själv 

Långt innan jag blev gravid har jag alltid fantiserat om att ha ett barn som ser ut som sig själv – en miniversion av sig själv. Jag var alltid väldigt lik min mamma när jag var liten och jag föreställde mig hur jag skulle ha en dotter som var väldigt lik mig. Nu fick jag ju en son istället och då blir det väl en miniversion av Rasmus istället. Jag skulle alltså få ett barn utan hår (för set hade inte Rasmus) haha. Rasmus syster som har två barn sa till mig att barnen liksom blir sig själva men det är så himla svårt att förstå när man inte har barn själv.

När Marius föddes så var det första Rasmus sa till mig ”titta Linn, han har hår”. De kommande veckorna ville alla människor i närheten hitta likheter med oss båda och vi försökte hitta några. Ibland hittade man något, men en vecka senare hade det försvunnit igen. Och en gång när jag bläddrade igenom mitt Facebookflöde så hittade jag en bild på Marius. WHAAAAT?! Tänkte jag. När är detta? Men så var det ett helt annat barn som såg exakt ut som Marius, precis som alla andra bebisar. Haha. Men ändå försöker vi hitta likheter. 

Nu är Marius snart ett år och jag har sedan länge förstått att han är sin egen liten person, inte en miniversion av mig eller Rasmus (även om många gärna vill tycka att han är lik sin pappa). Jag kan inte se några utseendemässiga likheter med någon av oss när vi var små. Han är ju Marius, sig själv. Och det räcker ju gott och väl. 

Min mamma, jag, Rasmus och Marius